När vi nu går in i årets sista månad känns det naturligt att stanna upp en stund och reflektera. 2025 har varit ett spännande, utvecklande och på många sätt lärorikt år för oss här på Frägsta. Numera är det Henrik och Jen som finns på plats till vardags, och ni som följt våra nyhetsbrev under åren vet att våra barn ofta funnits med i berättelserna om resan hit.

Daniel, som kom till Hälsingland som 14-åring, tog flytten hårt i början. Han var tydlig med att han tyckte vi “förstört hans liv” – ett uttryck som nog många föräldrar kan känna igen. Men åren här gav honom möjligheten att växa med utmaningarna, och i efterhand beskriver han tiden som en betydelsefull del av sitt liv, fylld av erfarenheter han bär med sig. Efter mer än elva år kom hemlängtan, och i dag bor han i Castel Madama, ett litet samhälle strax öster om Rom, där han nu bygger sin egen väg vidare.

Camilla, som kom hit som 10-åring, fann sig snabbt till rätta i det nya landet. På den lokala skolan hittade hon vänner i närområdet, och möjligheten att hjälpa till i ett häststall och rida gjorde starten i Sverige både spännande och meningsfull.
På gården har vi under åren fått hjälp av många volontärer, och bland dem fanns en ung man från Frankrike som kom att spela en större roll än någon av oss anade. En fin kärlek växte fram mellan honom och Camilla, och efter sina studier på Högskolan i Gävle beslutade hon sig för att flytta till Frankrike där hon nu bott i snart ett år. Under julen kommer hon hem på besök, något vi ser mycket fram emot.

Precis som familjen utvecklas, fortsätter även Frägsta att ta form – och ni som besöker oss är en viktig del av den resan. Vi ser fram emot att dela ännu ett år tillsammans med er.